Bästa hittills
I söndags var jag och Phaffe och tävlade i Norrköping. Jag har ju haft lite svårt att hitta honom på banan och hålla kvar det man fått fram på framridningen, men nu efter att vi tränat på med den nya tekniken som jag skrev om i förra inlägget så kändes allt så mycket lättare.
Anne red honom största delen av passet och så red jag de sista 10-15 minutrarna så jag fick inte så mycket tid till att slipa på det men trots den korta stundens träning så såg jag en klar förbättring. Framridningen red jag med en superkänsla och inne på banan hade jag också en helt annat känsla än tidigare. Många gånger har han blivit spänd och tittig och väldigt öppen i formen eftersom att jag inte fått ihop honom på framridningen men det kände jag inte av alls mycket. Han blev lite öppen i formen ibland men inte alls spänd eller tittig.
En klar förbättring sen sist. Procenten blev 63,3% men just nu så känns den inte alls viktig. Det var precis en sån här runda vi behövde, nu är vi verkligen på gång.
Tycker om honom så himla mycket och jag ser jättemycket fram emot att träna och tävla ännu mer. Eftersom att han är så pass svår att rida så motiverar han mig hela tiden till att vilja bli bättre. När han väl går som han ska är han helt underbar att rida och det är en ära att få kalla honom min.
Det kommer säkert ta tid att komma upp i klasserna men det är det helt klart värt med tanke på hur mycket han lär mig. Han är utan tvekan det svåraste jag ridit rent tekniskt, så samtidigt som han är en utmaning at rida så lär man sig massor varje gång.
