nooraalund.blogg.se

För knappt ett år sedan miste min tränare och vän Lina Dolk två hästar på samma helg, fantastiska OjOj och E-type med hjärta av guld. Även OjOj fick hastigt tas bort efter benbrott, precis som Sunny. Hon var inte heller värd det. 

Tidigare i våras fick en av mina bästa vänner ta bort sitt avelssto efter en fölning som gick fel, och för bara några veckor sen fick hon ta bort ännu ett avelssto när ålderns siffra blev för hög. Visst, de visste om att de skulle behöva ta bort den, men det svider lika mycket oavsett.  Hon var inte värd det. 

Min tränare, Emelie Brolin, har mist många hästar i sina dar, bland annat fina storhästen Grand Valley. Var hon värd det? Nej. Självklart inte. 

Livet med hästar är hårt. Hästar blir plötsligt slitna från dig. Allt kan vända på en sekund, och din värld kan rasa på minuter. Att en morgon mötas av en häst med avsparkat ben, när man egentligen bara tänkt ta en ridtur, är fruktansvärt. Och jag vet att någon som aldrig varit med om det helt omöjligt kan beskriva hur det känns. Jag kan inte beskriva det, jag vet inte hur det känns. Det är jag tacksam för. Men med tanke på hur mycket dessa hästars bortgång river i mig så vågar jag inte ens föreställa mig hur det känns för ägaren.  

Livet kan vända och smälla till som en käftsmäll i ansiktet. En dag kanske din häst är borta. Var rädd om det du har, var tacksam för varje sekund du får tillsammans med din häst. Ta vara på varje minut. Detta är det värsta en hästägare kan uppleva, ingen ska behöva vara med om detta.