nooraalund.blogg.se

Häromdagen stod jag i stallet under en lite lugnare stund och tänkte. Har ni märkt hur bra man kan tänka i stallet? Idéerna bara ploppar upp och fantasin flödar, och det som bringar mest idéer är mockning. Och det var en just en sån vanlig eftermiddag med stalljobb som la grunden till detta inlägg. Jag börjde fundera king de som man kallar dressyrproffs, de jag har som idoler och ser upp till. Varför ser jag upp till just dom? 

Det första svaret som dyker upp i mitt huvud är meriterna. De som är proffs har mycket meriter. De har tävlat i princip allt som går att tävla och har många mästerskapsmedaljer. De världsrankade ryttarna är proffs.  Enkelt. 

Men är det verkligen bara meriter som räknas? Erfarenhet och meriter väger tyngst självklart är det så, men jag vill dyka djupare än det som sys utåt. Och jag vill förklara varför alla är proffs på sitt sätt. 

Jag anser personligen att proffsigheten startar hos dig som person. Mina idoler har samma egenskaper gemensamt, och det är vilja, ödmjukhet, drivkraft, målmedvetenhet, nogrannhet och att de inte är rädda för att ta i. Men framförallt kärleken till hästen och att älska det du gör. Älska det så mycket att du lägger ner hela din själ i hästen och dressyren. Om vi ska grunda proffsigheten på det så är jag också proffs, och Becca och mina lagkamrater. 

Nån man ser upp till är någon som kan mer än du. Det betyder att det finns folk som ser upp till mig, medans jag ser upp till Lina Dolk, och Lina ser upp till Emelie, och Emelie ser upp till Tinne Wilhelmson. Vi alla ser upp till någon som kan mer, så i någon annans ögon är jag ett proffs. Och du som sitter och läser detta just nu är också ett proffs i nåns ögon. Men eftersom att vi alla strävar efter att hela tiden bli bättre så betyder det att jag en dag är på Linas nivå. Men medans jag har jobbat från denna nivå till Linas så har hon jobbat sig upp till Emelies nivå, osv. Det betyder att vi hela tiden utvecklas, och i takt med att vi blir bättre så byter vi förebilder och får nya. 

Och så kommer vi till denna evighetslånga frågan. Kan man ens bli proffs? Ett proffs som rider i elitens elit och är i topp 5 i världen. Är han proffs? Man brukar säga att man aldrig blir fullärd inom ämnet häst, betyder det att ingen kan bli proffs? Ett proffs är kanske i själva verket nån som du tycker kan mer.

Jag vet inte om ni förstår min poäng och vart jag vill komma, det är ett ganska spretigt och luddigt inlägg, men om ni förstår får ni gärna kommentera era förebilder och de ni anser som proffs. Förstår ni inte så får i säga till så gör jag en del 2 och förklarar ännu djupare.