Gin

Sorgens dag i Stall Lund

Idag har lilla fina Gin, min ögonsten, blivit lämnad hos sin nya familj. Det är bara ett fodervärdsavtal, men eftersom att hans nya ryttare bara är 9 år och har dessutom en yngre syster som kan ta över i framtiden så lär han stanna för ett tag. 

Tungt och ledsamt att lämna honom, kämpade lite med gråten i halsen på slutet och lite tårar på väg hem i bilen. Trots detta så är jag helt och hållet trygg med hans nya familj. Otroligt trevliga allihopa och hans nya ryttare kan vara bland de raraste barn jag träffat. Han bor i en fin, nybyggd box och hittade genast en vän i en av familjens ponnyer: lilla Songbird som är lika stor som han. Ihopsläppet gick bra utan särskilt mycket bråk, mest spring. 

Det känns lite tomt hemma utan honom, som att en bit fattas. De andra hästarna tycker nog också att det är tomt. Gin och Nelson bodde vägg i vägg och brukade kivas igenom gallret under kvällsfodringen. Idag så gjorde Nelson fula miner och sparkade lite mot gallret, men sen insåg han att det inte var någon där som retades med honom. 

När jag fick honom för nästan exakt tre år sen så hade jag inte en tanke på att den här dagen skulle komma. Dagen då jag blev för stor, dagen då han skulle flytta, dagen då våran karriär var över. Jag hade inte en endaste liten tanke då, och har inte haft en förens han låg ute på annons om att han sökte fodervärd. Och nu kom dagen jag fasat över de senaste månaderna: flyttdagen. Och det gör ondare än man kan tro. För även om jag vet att han kommer tillbaka nån gång, så vet jag att när han gör det så kommer jag ändå inte att kunna rida honom mer. Jag kommer att vara runt 16-17 är om allt går som planerat. Det är inte säkert att jag kommer sitta på hans rygg igen. Någonsin. Och det gör så fruktansvärt ont i hjärtat. När jag tänker på det börjar tårarna rinna. Ponnyn som betyder mest i hela världen för mig, ponnyn som är värd allt, ponnyn som jag skulle kunna göra allt för. Den ponnyn kommer jag aldrig att få starta en tävling med mer. Jag kommer inte få känna fartvinden i ansiktet som skapas av hans snabba galopp. Jag kommer inte att få känna lyckan av att få till en perfekt travökning, eller skänkelvikning på honom mer. Jag kommer inte att kunna rida honom överhuvudtaget mer. Det är en hemsk tanke.

Dagen kom. Och den kom fortare än jag trott. Och när den dagen kommer så försöker man minnas allt det fina med honom. Men istället så minns man de chanser man faktiskt sumpade, tex tävlingar förstörda av ryttarmissar. Och idag ångrar man det. Man ångrar att man inte gjorde sitt bästa varenda gång. Jag vill inte göra om det misstaget, inte på någon häst.

4 oktober 2015 💕
Dagen då min och Gins karriär tog slut.

Under karriären hann vi samla på oss dessa meriter, och det är dom jag vill minnas, och det är dom jag vill tacka Gin för. 

• DM guld 2013
• 1:a B-final Ponny Derbyt 2013
• 1:a Div 3 och Div 2 lag 2014
• Rankad etta i Sörmland 2014
• Rankad 4:a i Sverige på regional Lätt A-nivå bland B-ponnyer 2014
• 1:a båda kvaldagarna Ponny Derbyt 2014
• 3:a A-final Ponny Derbyt 2014
• Rekordprocent 72,631%
• 2:a Gripens Lokala Cup 2015 sista starten
•Kvalad till nationell nivå 2014 och 2015
• Starter upp till motsvarande Msv C
• 3:a Smedstorps Cup Hoppning 2014
• 3:a KM 2014 som enda startande B-ponny
• Startad Sandås Nationella Cup 2014


Tack Gin för allt ❤

 Var snäll mot din nya ryttare nu, och låt henne få uppleva allt jag fick på din rygg, för tiden med dig var den bästa 💖 

#1 - - Daisy:

Jag fattar verkligen att det svider utifrån och in.



❤️GIN❤️

Tusen kramar från mig❤️❤️❤️🐴🐴.