Nelson

 Känner att jag inte har så mycket att dölja när det gäller Nelle så jag ska berätta exakt vad som hänt med honom och reda ut lite oklarheter.

Vi har ju länge tyckt (Enda sen han kom i princip)  att han sett konstig ut, typ som en rörelsestörning/stelhet eller liknande. Vi gissade på att det bara var för att jag inte lärt mig rida honom rätt än, men sen började han att protestera väldigt ofta. Vi konstaterade tillslut att det var något fel på honom bak.

Vi lät honom vila ett tag för att se om det släppte så han stog i två månader. Ni kanske märkte att det nästan aldrig stod något om honom här på bloggen under en period och det var för att det inte fanns något att skriva om. Vi satte igång honom nu för bara några veckor sedan och då hade han blivit bättre och var mer positiv till allt, han var väldigt glad, men det fanns ojämnhet kvar.

 Han åkte på  en hältutredning på Strömsholm och de tyckte att vi skulle göra en scintröntgen vilket innebär att man röntgar hästen genom att spruta in ett slags radioaktivt ämne som sätter sig på irriterade områden i musklerna och då kan veterinären se vart det behövs behandlas. Detta är en väldigt dyr process med mycket omständigheter så vi valde att inte göra den utan åkte istället till Hölökliniken. 

Där fick vi bättre hjälp då de såg andra vägar ut än scint. De sprutade honom i rygg och bakknäna och han stod på sjukhage i en vecka och vi promenerade honom 20×2 varje dag och vecka 3 efter Hölö började longeringen. Idag joggade jag honom uppsuttet första gången efter Hölö, och WOW vilken känsla!

En helt ny ponny, en känsla jag aldrig känt förut. Det var som att sitta på en helt helt ny häst. Han sköt ifrån med bakbenen och hade fint stöd i handen. Jag har aldrig känt Nelson som jag kände honom idag. Jag är så lycklig, jag visste att han kunde. Allt vi la ner på honom var värt det. Jag är glad att vi inte gav upp, trots att allt vi gjort med Nelle hittills varit motgång. Hoppas innerligt att det vänder nu för jag vill verkligen ha denna ponnyn och jag vet att vi kommer kunna levera. 

Nu får vi kämpa för att detta ska hålla och att det går bra på återbesöket om några veckor.

Idag kände jag den ponnyn jag visste fanns i Nelson❤ 

Detta är lycka
#1 - - Lotta:

Ku att känslan du hade här när du provred har kommit tillbaka 😊