Cred, bekräftelse och beröm...

Är något jag får mycket av på sociala medier och IRL. Cred och beröm är viktigt för mig, och inte på det sättet att jag är beroende av att höra att jag är duktig hela tiden (för man måste kunna ta kritik också) utan det är något som motiverar mig och det får mig att kämpa det lilla extra. En tung och regnig dag med ett dåligt ridpass är inte så kul, som många av er vet. Men att komma in och se massa fina kommentarer kan göra ens dag ändå, att få höra att man är duktig gör att man känner sig stolt trots allt och man får styrkan att tänka att alla idrottsmän får bakslag ibland, och så kan man släppa den jobbiga dagen, gå vidare från den punkten och få till ett bra ridpass dagen efter istället. Ingen kan neka att de inte behöver beröm, för alla behöver beröm! Beröm kan göra ens dag och så är det. Beröm får en att fortsätta finlira på den där slutan som inte sitter riktigt än, beröm får en att tänka att man kanske har en ljus framtid i dressyrens tecken trots allt, beröm får en att må bra. Man blir glad av att få cred. MEN, man ska inte bara få beröm, för får du ingen kritik så sätter sig iallafall inte den där slutan, oavsett om det står hundra pers och berömmer dig på träningen. För att slutan ska bli bra måste det finnas nån som säger vad du måste göra bättre, om du fixar till det som är fel så blir det rätt, det är ju helt självklart. När du har fixat till det som är fel blir det rätt och man får beröm. Då blir man stolt och känner sig duktig som klarade av att få till det. Folk som inte klarar av att ta kritik blir aldrig bättre. Det spelar ingen roll att alla ger en cred om ingen ger kritik. Utan kritiken vet du inte vad du ska göra bättre, och då ligger du kvar på samma nivå hela tiden eftersom att du aldrig utvecklas. Jag känner flera stycken som aldrig får kritik, och de rider exakt likadant som de gjorde för 3 år sedan. De är bevisen på att du behöver lika mycket av bägge delarna för att utvecklas. Men man kan ju också vända på det, att du bara får kritik och aldrig beröm. Många tror att det är vägen till sucsess. Det fungerar säkert på nån enstaka person, men de allra  flesta människor blir nog ledsna av det. Om man aldrig blir bekräftad av andra så börjar man nog undra varför ingen berömmer en. Tycker de inte att man är tillräkligt bra? Det kan bli så att man istället för att lyckas blir ledsen och gräver ner sig i det istället för att bli stark av det, som det antagligen var tänkt från början. Lika mycket av bägge delarna behövs för att utvecklas. Med det här inlägget så vill jag visa att beröm behövs, och en av ridsportens ledstjärnor är att just bekräfta och berömma andra. Fortsätt med det ni gör, jag läser och tar åt mig det. Det betyder massor, tack för att ni tror på mig! ♥
 
#1 - - Camilla:

Jag är impad av att du är så klok och ambitiös och du sliter verkligen, i ur och skur. Hästarna kommer alltid först för dig! <3